Vi hade oturen att hamna på grund med tre fotbollslag årgång -00, som var på väg till Åland för att spela matcher med tre mycket bra rikssvenska lag. Denna i många månader planerade och väl förberedda ”finnkamp” blev alltså inte av. Istället åt vi julsmörgåsbord i 13 timmar och efter en mycket tung natt fick pojkarna ca 20 minuters speltid per man förrän vi åkte tillbaka hem med Grace. Svenskarna spelade sinsemellan i den fina Eckeröhallen, medan vi satt på grund ca 8 kilometer från Långnäs och längtade efter att känna fast mark under fötterna.

Personalen, som tog hand om oss i restaurangen är verkligen värda ett jättestort tack. Speciellt Taina Virtanen, som hela tiden höll oss lugna och informerade oss, då vi inte lyckats höra vad som sades i högtalarna. Hennes arbetsskift blev 16 timmar långt, men ännu sent på natten orkade hon vara vänlig, då vi försökte få pojkarna att sova mellan restaurangborden.

Litet lustigt var det att den kvinnoröst, som berättade via högtalarna om olika städerskors arbetsskift hördes mycket tydligare än den mansröst, som informerade passagerarna om situationen och vilka åtgärder som gjorts.

Det enda jag verkligen är besviken på, är den information som en del sensationsinriktade internet-tidningar spred. Vi försökte hålla pojkarna lugna och det underlättades inte av att de med sina telefoner kunde läsa nyheter på internet om att vattnet strömmade in i fartyget och att det redan fanns gyttja på däcket o s v. Ännu värre var det för de föräldrar som inte var med, och vars barn enligt dessa nyheter verkade sväva i en verkligen stor fara.

Man kan säga att rederiets krisinformation kanske inte fungerade perfekt, men egentligen skulle jag vilja kräva mycket mera ansvar av de medier som gör sina nyheter på enskilda passagerares uttalanden, utan att kolla först om de stämmer. Det jag alltså igen en gång lärde mig, var att det finns vissa medier man verkligen inte kan lita på. Inte för att det egentligen var någon nyhet för mig, som så ofta läst felaktig information gällande mig själv i dem. Men skillnaden var nu den, att dessa felaktiga nyheter verkligen orsakade onödigt lidande för många människor, som inte är vana med den här sortens mediers tillvägagångssätt.

Ett beslut, som Viking Line säkert fick mycket negativ feedback på, men som jag upplevde vara verkligen rätt, var att helt stoppa serveringen av alkohol så länge det ännu fanns minsta lilla osäkerhet om vår trygghet. Nu hann det inte bli några ordningsproblem, men jag vill inte ens tänka på hur de kunde ha sett ut om spriten skulle ha flödat hela natten och vi sedan ändå hade måsta evakueras. 

Efter allt detta, så funderar vi nu på att kanske försöka göra om allt i februari och då få genomfört de fina planerna vi hade för vårt veckoslut på Åland. Då blir det förhoppningsvis mera fotboll och mindre ätande.