Lycka är att alla dagar umgås med människor man kan uppskatta och tycker om. Då jag motsträvigt steg upp klockan 5.30. för att åka på mitt första möte efter sommarpausen var det ovanligt svårt att få upp ögonen. Jag sku gärna fortsatt att bara vara med mina närmaste människor.

På vägen hem igen efter två dagars möte i Lovisa överrumplades jag av varma känslor för mina gröna arbetskamrater. Tänk vilken lycka att få arbeta med så här härliga människor.

Sin familj kan man i varje fall delvis själv välja och vi alla inom familjen har starkt inflytande på varandra. Så det är kanske inte så underligt att vi trivs tillsammans. Arbetskamrater kan man inte på samma sätt välja själv och inte tror jag att de sku tycka om ifall man sku försöka uppfostra dem heller.

För att vara kreativa och effektiva på jobbet är det super viktigt att vi vågar vara oss själva och inte är rädda för vad våra arbetskamrater tänker om oss. Nu har jag den priviligerade situationen, att jag vet att mitt snuttjobb fortsätter nästan helt säkert till våren år 2011, vilket gör att jag inte behöver vara rädd för att få sparken just nu. Dessutom känner jag starkt att vi gröna hör till samma lag som har samma mål, vilket gör samhörigheten lättare att uppnå. Den interna tävlingen mellan oss gröna riksdagsledamöter känner jag förvånansvärt litet av. Jag är snarare stolt över att mina gröna arbetskamrater är så jätte bra. Allra enklast är det att vara stolt över riksdagsgruppens anställdas insatser.

Den här fina gemenskapen har inte kommit gratis. Det har varit viktigt att vi talat öppet om den vanliga avundsjukan och negativa tävlingsandan, som lätt uppkommer på alla arbetsplatser och kanske speciellt lätt inom politiken. Då vi försöker hjälpa varandra att nå framgång och talar öppet om vem som känner att den t.ex. sku vilja ha viktigare arbetsuppdrag, så försöker vi förebygga hårda konflikter och missnöje inom vårt team.

Som tonåring besökte jag en gång en arbetspsykolog, som sku hjälpa mig att finna min väg i arbetslivet. Efter alla tester sa hon att jag sku passa som informator inom någon organisation eller något bolag. Det viktigaste var att det måste vara en plats där jag helt kunde stå för min arbetsgivares värderingar, för annars trodde hon inte att jag kunde fungera så bra med mitt arbete som jag hade potential till. Nu har jag haft lyckan att nästan enda sedan denna test verka inom De Gröna vars värderingar jag verkligen känt som mina egna.

Nu ska jag försöka komma ihåg att säga åt mina arbetskamrater hur viktiga de är för mig.