Idag har jag haft så bråttom att jag inte hann äta någon lunch och inte hann förbereda mig det minsta för en intervju till Sveriges television om Finlands energipolitik. Den rikssvenska journalisten och kameramannen var så trevliga att jag ändå hade jätte bra att vara fastän jag endast kunde ge dem 15 minuter. Kameramannen placerade mig två trappsteg ovanför journalisten, så att jag för första gången kunde titta neråt på en man som interjuar mig för TV. Det gav en intressant psykologisk självsäkerhets känsla... Annars också är det nog roligare att få tala sitt modersmål i en intervju. Jag känner mig alltid litet intelligentare på svenska än på finska...