Snart sprids igen dynga på våra åkrar och en alltför stor del av fosforn rinner tyvärr ut i våra vattendrag. En stor orsak till detta är att vårt moderna jordbruk är så specialiserat, att djurgårdar och odlingsmarker inte mera är jämt utspridda i hela landet. Därför samlas en alltför stor mängd av dyngan på vissa geografiskt begränsade områden. Det är ju helt galet att man köper konstgödsel till en del åkrar samtidigt som det sprids för mycket dynga på andra åkrar.

Det är speciellt i Egentliga-Finland, Satakunda och Österbotten där det sprids mera dynga på djurgårdarnas åkrar än vad växterna enligt forskningen behöver. Om man verkligen skulle bry sig om att minimera fosforutsläppen i t ex vårt Skärgårdshav, så skulle man snabbt dra ner på mängden dynga som får spridas på våra åkrar här vid kusten. Enligt Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (MTT) skulle nästan hälften av vår åkerareal inte alls behöva någon extra gödsling med fosfor. Det finns alltså klara vetenskapliga bevis för att vi kunde klara oss med en mindre mängd fosfor än vad vi nu lägger ut på våra åkrar. Då vi samtidigt vet vad fosforn orsakar i vårt älskade hav, så kan jag bara inte förstå hur vi fortsättningsvis vill kacka i eget bo.

Orsaken till detta kan inte vara, att vi inte skulle ha något alternativ. För det stämmer inte. Den förnyade avfallslagstiftningen borde styra avfallet rationellt till återanvändning och energiproduktion. Mål nummer ett är så klart att överhuvudtaget minimera mängden avfall.

Då det gäller bioavfall, som t ex dynga eller avloppsslam från vattenreningsverken, så skulle hantering i en biogasanläggning vara det klart bästa alternativet. För att dessa anläggningar hållbart skall kunna vara verksamma i vårt land, så krävs det att vår lagstiftning följer med i den utveckling som skett. Nya teknologier och nya slutprodukter uppstår som en följd av produktutvecklingen i Finland. Riskerna bör identifieras och de nya produkterna bör testas noggrant, men framförallt bör man våga förnya våra system som en följd av de nya forskningsresultaten.

Av den dynga, som nu sprids ut direkt på kustens åkrar, skulle vi kunna göra biogas och organisk gödsel. Samma sak gäller det avloppsslam från våra vattenreningsverk, som nu grävs ner vid olika vägrenar då man inte hittat på något bättre användning för det.

Våra högsta politiska beslutsfattare har nog föreslagit produktion av energi och gödsel som lösning på problemet med hönsdyngan i Ryssland. Men samma lösning borde också vara självklar här hemma. Det är finländska tekniska lösningar vi nu erbjuder ryssarna och vi har en stor exportpotential i denna kunskap. För att vara trovärdiga på exportmarknaden borde vi snabbt bygga ut vårt biogasnätverk här hemma. Vi har mycket att vinna; inhemska arbetsplatser utspridda på landsbygden, inhemsk förnyelsebar energi och inhemsk organisk gödsel. Vad väntar vi på?