De vita vyerna och den vanliga stressen i riksdagen inför julen har gjort att jag redan i flere dagar längtat efter en lugn jul... Speciellt tungt var det att ro iland de sista lagpaketen i lagutskottet före årets slut. Nu bara röstar vi om budgeten och hoppas att den vanliga flunssan, som brukar bryta ut då man äntligen får en paus inte ska komma i år.

Min första verkliga känsla av jul fick jag på Elina Rantanens valfest i Dynamo, där jag var julgubbe. Det var skönt att få gömma sig under luvan och skägget då jag inte satsat på smink och frisyr på en längre tid ;o). Självständighetsfesten var ju ett undantag i den här trenden.

Festlig känsla var det också på Åbonejdens grönas 25 års kalas i min gamla skola, Koulu. Det var roligt att tillsammans minnas gamla tider och litet fundera på framtiden också. Tyvärr hann jag inte vara så länge på festen, som jag sku ha velat. Samma gällde Sofi Oksanens uppträdande på en tillställning om Den finska kvinnan ordnad av damtidningarna i Finland. Jag måste springa iväg mitt under Sofis tal och rösta i riksdagen och sen springa tillbaka igen.

Minnen från åren som gått återvände också, då jag föreläste om marinbiologi i politiken på Biocity, i samma rum där jag själv lyssnat på Erkki Leppäkoski i min ungdom... Åren går en jul efter en annan.