Jag vill se Finland som en familj och inte som företaget oy Finland ab. Då betyder medborgarskap att vi är familjemedlemmar med de rättigheter och ansvar som det innebär. Alla familjemedlemmar är lika värdefulla och ingens mänskliga värde kan förbises p g a ekonomiska intressen. De som ser Finland som ett företag verkar också ibland se på medborgarna som anställda i en hierarkisk företagsmodell, där vårt värde lätt kan mätas i pengar. I Finland är det lättare än i de flesta andra länder att känna sig som en jämställd familj, för vi har alla redan i 100 år oberoende av kön eller ekonomisk ställning haft rätt att rösta och ställa upp i val. Dessutom kände vi oss alla ännu på 70-talet och 80-talets början mer eller mindre som medelklass, så att nästan ingen behövde känna sig utanör. Nu växer tyvärr skillnaderna mellan oss finländare och det knakar i fogarna på gemenskapen. Redan barnen i skolan känner på sig att vissa har möjlighet till mycket dyra upplevelser medan andra inte ens har möjlighet att delta i den fotbollsklubben, som de helst skulle villa vara med i. Speciellt är det ensamförsörjarna som ofta har det svårt att ekonomiskt kunna erbjuda sina barn samma som andra familjer, då statens ekonomiska stöd till dem inte alls följt med samhällets kostnadsutveckling. Invandrarnas ställning i Finland är också ett problem. Det är inte lätt att bli medborgare i Finland och kanske ännu svårare att känna sig helt accepterad som en av de egna i familjen. Om vi lyckas stoppa uppdelningen i A och B medborgare i Finland, så kan vi ännu förbli en familj. Men just nu ser trenden litet skrämmande ut.