Igår träffades representanter för alla politiska partiers finlandssvenska krafter i riksdagen på initiativ av socialdemokraternas partisekreterare, Feldt-Ranta. Längst bak i rummet satt den finlandssvenska pressens representanter och bevakade vår träff... Jag undrar om vi egentligen talade mera för journalisterna än för varandra? Emellanåt kändes det som om vi försökte bevisa för alla att just vårt eget parti har arbetat bäst för finlandsvenskarnas välbefinnande.

Jag medger att då skandalen med St Karins svenska lågstadium togs upp av Stefan Wallin, så var min första tanke, att vi gröna var det enda stora partiet i St Karins, som in i det sista arbetade för att samarbetet med Svenska kulturfonden skulle bära frukt. Jag är faktiskt stolt över den gröna politikern och rektorn Hannu Rautanens arbete för det svenska lågstadiet. Tyvärr kom vi ingen vart med diskussionen om St Karins elevernas framtid, vilket vi inte egentligen gjorde med någon konkret fråga...

Det hann egentligen aldrig bli någon egentlig diskussion, då vi hörde först på några långa välförberedda inlägg, som vi ännu från alla partier fick möjlighet att kommentera och alla tyckte vi om att höra våra egna röster ;o)

Björn Månsson uppskattde i dagens Husis speciellt Stefan Wallins många igenomtänkta teman för diskussion, som han tog upp i sitt öppningsinlägg. Jag t ex använde min tid till att närmast kommentera de teman han redan lyft upp på agendan. Jag är inte så säker på att tillställningen skulle ha blivit bättre av ännu flera på förhand planerade listor på teman vi borde diskuterat, då våra tre timmar inte nu heller räckte till någon ordentlig diskussion.

Men vi hade det trevligt och familjärt och förhoppningsvis kommer vi till konkreta åtgärder senast efter nästa val då regeringsprogrammet skrivs...