Jag frågade Marianne Lyde'n om jag får sätta hennes intevju med Mari Kiviniemi och mig i min blog. Hon sa jo, så här är den nu:

I centerns starkaste fästen har de gröna svårt att hävda sig. Omvänt har centern förgäves väntat på genombrott där de gröna marscherat fram. Det har förklarats med att agrart är lika oförenligt med urbant som moderna idéer med gammalmodiga. När Janina Andersson (grön) och Mari Kiviniemi (c) pratar politik blir bilden mer nyanserad.

Kiviniemis parti jobbar hårt för att matmomsen ska sänkas. Det skulle innebära billigare mat och hjälpa de allra fattigaste som inte haft någon glädje av inkomstskattesänkningarna.

-Alla skulle ha nytta av sänkt matmoms, men främst ändå de som är så fattiga att de inte betalar någon inkomstskatt, säger hon. Andersson tycker det finns bättre sätt att hjälpa de fattiga. Effektivast är det att höja bidragen.

-Du har rätt i att det gynnar de som inte betalar inkomstskatt. Till exempel de allra rikaste, som bara betalar skatt på sitt ägande. Ge hellre pengarna direkt åt fattiga barnfamiljer och pensionärer. Hon påpekar också att de fattiga använder varje tillskott i den magra kassan till konsumtion i hemlandet, medan de rika kan välja att använda av det växande överflödet till utlandsresor.

Kiviniemi viftar bort argumentet om att matmomsen inte kan sänkas för att det också gynnar de rika. 

- De fattiga har ju klagat på att bara de som har hög lön fått det bättre. Vi måste vara rättvisa och höjer man stöden till de fattiga blir det för dyrt.

-Det blir dyrare än man tror att sänka matmomsen, replikerar Andersson. Hon påpekar att lägre matmoms påverkar pensions- och andra index. Görs inga justeringar så innebär billigare mat sänkta pensioner och andra bidrag. Ska det kompenseras så kostar det.

Kiviniemi tror inte att momssänkningen skulle få så dramatiska följder. Om det ändå skulle gå så lovar hon att det hela ska ses över. Redan 1995 gavs löfte om att sänka matmomsen. När nu inkomstbeskattningen har fåtts ner till europeisk nivå är det hög tid att infria löftet, menar Kiviniemi. Hon medger att de skattesänkningar som gjorts ökat inkomstskillnaderna. Det är illa men delvis är det inkomstpolitikens fel.

-I inkomstavtalet kom man överens om skattelättnader i stället för löneförhöjningar. Nästa valperiod ska vi absolut inte göra lika stora inkomstskattesänkningar. Andersson håller entusiastiskt med om att man ska sluta sänka inkomstskatten.

-Vi som har det bra har fått så stora skattesänkningar att jag skäms. Inkomstklyftorna har vuxit på ett skrämmande sätt. Om matmomsen absolut ska ner anser hon att sänkningen ska vara störst på hälsosam mat.

-Ohälsosam mat är billigare än hälsosam. Tänk om de fattiga också skulle ha råd med frukt, grönsaker och ekomat!

-Det är en bra idé men det blir för komplicerat, tycker Kiviniemi. Hon tror att de praktiska problemen blir för stora med att beskatta matprodukter olika och befarar att riksdagen skulle översvämmas av delegationer som talar för att just deras produkter är hälsosamma och borde få sänkt moms.

De växande inkomstklyftorna oroar både Kiviniemi och Andersson och de är ense om att ett system med grundinkomst kunde utvecklas. Studerande, arbetslösa och andra i motsvarande situation borde ha rätt till en grundinkomst som inte skulle påverkas av andra tillfälliga inkomster. Kiviniemi är ändå noga med att påpeka att grundinkomsten inte får vara för hög.

-Det ska alltid löna sig att jobba. 

 Också om en annan fråga är de två överens. Arvsskatten ska ses över, men de säger blankt nej till sfp:s förslag om att helt slopa den. Den summa man får ärva skattefritt borde höjas kännbart och barnens möjligheter att ta över föräldrarnas företag underlättas, anser de.

När ni nu är så eniga här på slutrakan verkar det som om sfp väl kunde bytas ut mot de gröna i nästa regering?

-Om man tänker på skattepolitiken är det helt möjligt, säger Kiviniemi. Andersson nickar instämmande, förstås.