Alla som arbetar med kommunikation vet, att det finns vissa tidpunkter på året då det är nyhetstorka och ett uttalande kan få mycket större uppmärksamhet än normalt. Dessutom är det klart, att ett läckage gör nyheten mycket intressantare än ett officiellt pressmeddelande. President Niinistös beslut att sänka sin lön var ett perfekt exempel på hur ett budskap får största möjliga uppmärksamhet.
 
Niinistös budskap var att vi bör kämpa mot girighet. Detta budskap sitter mycket bra i dagens samhällsklimat där alla försöker dra hemåt, men samtidigt är vi avundsjuka på alla dem som lyckats bäst med detta. Vi undrar om någons arbetsinsats kan vara så mycket mera värdefull än de andras att dessa jättelöner och bonusar är rätt? Dessa stora ekonomiska ersättningar ges bl.a. som kompensation för att personerna ifråga offrar sitt privatliv för arbetets skull. Är denna uppoffring och ersättning vettig ur den enskilda individens eller samhällets synvinkel?
 
Budskapet, att de som redan har mycket kunde nöja sig med litet mindre, är nog värt all uppmärksamhet det fått. Pengar är ändå inte det viktigaste för en känsla av lycka, utan att man har en god hälsa och bra människoförhållanden. Ofta förknippas höga löner med ansvarsfulla positioner med mycket hög stressnivå och omänskliga arbetstider.
Ingen brukar ångra på sin dödsbädd att han/hon inte satsat mera på sin karriär, men många ångrar att de inte haft tid för sina käraste. Varför skulle man inte kunna ha ansvarsfulla positioner och samtidigt minska på både sin lön och arbetsbörda? Många läkare gör det redan nu.
Deltidsarbetande chefer har jag inte ännu träffat, förutom Miljöpartiets två språkrör som ersätter en partiordförande och så har jag själv en mycket lyckad erfarenhet av att dela på ordförandeskapet för den gröna riksdagsgruppen.
Jag förstår att chefen hela tiden bör vara anträffbar och vara beredd att bära ansvar för allt som sker.  Det här är ingen omöjlighet för två personer, som båda arbetar t ex 60 % och får 50 % av den lön som tidigare en person fått. Då kunde de med gott samvete också vara borta turvis och veta att den andra genast ringer om något akut problem dyker upp. Arbeten som kräver planering och tankearbete slutar dessutom inte då man stänger dörren till kontoret. De bästa idéerna kan dyka upp t ex på en lång promenad. Om man skulle ha två deltidschefer som känner sig ha grepp också om sitt privatliv, så tror jag att man skulle få mervärde än med en chef som jobbar halvt ihjäl sig.
 
Förutom lönesänkningar har skattehöjningar varit på agendan i t.ex. Frankrike. I riksdagen diskuteras nu möjligheten att börja beskatta presidentens arvode. Under presidentvalskampanjen frågade en tv-journalist av kandidaterna vad de anser om detta. Jag minns bara att Haavisto svarade, att han anser det vara naturligt att presidenten skulle visa gott exempel och började betala skatt på sina inkomster på samma sätt som alla andra medborgare.