När min sista riksdagsperiod började närma sitt slut, så sökte jag aktivt arbete i över ett halvt års tid. Då kom jag att tänka på, att en arbetssökandes känslor säkert påminner ganska mycket om en nyskilds, som söker efter en ny partner.

Nu i mitt nya arbete som samhällsansvarsexpert märker jag hur flera företag inte tänkt på hur viktigt socialt ansvar de tar, då de ger en ung människa möjlighet till sommarjobb, praktik eller någon annan slags början på sin arbetskarriär.  Vi behöver alla känna att vi behövs och speciellt de första trevande stegen i arbetslivet kan vara av mycket stor betydelse. Om en känsla av utanförskap och otillräcklighet börjar ta över i den unga människans sinne, så kan det gå så illa att vårt samhälle helt och hållet missar den arbetsinsats som kunde ha fåtts. Istället kan individens energi riktas på direkt negativa saker, som enbart kostar vårt samhälle men inte för något gott med sig.

På det personliga planet är det mycket tragiskt om självkänslan utsätts för långvariga motgångar. Då det känns hopplöst att hitta sin plats i arbetslivet blir man lätt helt apatisk och orkar inte ens försöka utveckla sig själv. Samma person skulle med rätt uppmuntran och verkliga möjligheter att ta ansvar kunna utvecklas till en skicklig och stolt yrkesman.

Här i Finland är situationen ändå en helt annan än i Syd-Europa där ungdomsarbetslösheten redan är så skrämmande stor, att jag oroar mig för samhällsfreden i flera länder. Vår värld krymper hela tiden och oroligheter sprider sig snabbt från land till land. Det är alltså i vårt allas intresse att ungdomarna i alla länder hittar sin plats och inte marginaliseras.

Det har länge talats om att vi snart är illa ute då vi har mycket pensionerade invånare, men för några ungdomar som är beredda att ta hand om helheten. Vi har alltså inte råd att förlora en enda av våra ungdomar i väntan på att hans/hennes arbetsinsats kommer att behövas. Det kan bra hända att vi kommer att behöva flera av dessa arbetslösa ungdomar från andra länder också. Men om de då redan hunnit bli passiverade, så kanske de inte längre klarar av att sköta sin andel utan snarare behöver bli omskötta.

Läroavtalsutbildningen är ett bra sätt att ge våra ungdomar den yrkesskicklighet, som de kommer att behöva för att komma in på arbetsmarknaden. Ett problem har varit, att inte arbetsgivarna varit så ivriga på att ta ansvar för den handledning som denna utbildning kräver speciellt med mycket unga lärlingar. Nu höjs den ersättning som arbetsgivaren får för en läroavtalsutbildning till 800 euro per månad det första året, 500 euro det andra året och 300 euro det tredje året. Dessa höjningar träder endast ikraft för studerande, som hör till ungdomsgarantin. För de övriga får arbetsgivaren fortsättningsvis i medeltal 100 euro per månad. Målet är att ungdomar som just slutat grundskolan nu lättare skall hitta en läroavtalsplats och sedan märka att de verkligen behövs i vårt samhälle.