<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />

Den här insändaren är skriven till ÅU:

 

Då Torbjörn Kevin den 28.8. skrev att det inte är min och mina kollegers sak att bestämma om när finländarna ska gå i butiken, utan att vi i riksdagen istället borde arbeta för att livsmedelsindustrin inte ska kunna undvika att ge konsumenterna all information om genmanipulerade produkter. Denna ledare föregicks den 25.8.av en artikel i ÅU i vilken endast storbutikerna fick komma till tals.

 

Jag vill börja med att påminna om, att den gröna riksdagsgruppen använt mycket mera tid till att kämpa för obligatorisk märkning av produkter som innehåller något med genmanipulering i, än vad vi använt till debatten om söndagsöppet.

 

Egentligen tänkte jag redan helt låta bli att svara på denna kritik, då Annika Lapinties svar den 31.8. var så bra och uttömmande.

 

Nu råkade jag ändå titta på gamla skriverier om både söndagsöppet och genmanipulerade livsmedel och hittade två insändare till ÅU, som nu fyller tio år, i och med att de publicerades år 1997.

 

Här följer några citat ur dessa gamla texter:

        ”Lördagen den 13 september bjöd ÅU på två artiklar om genmat, som baserade sig på uttalanden av personer med en klart positiv syn på genmanipiulering. Därför vill jag nu komplettera med en mera kritisk syn på denna utveckling vi nu ställs inför, utan att någon frågat om vi vill det eller ej.

           Gen-manipulering av mat försvaras bl a med att man kommer att kunna odla tillräckligt med föda åt alla svältande människor. I praktiken är de endast multinationella stora företag som har råd att forska fram nya arter med nya egenskaper. Dessa firmor är inte intresserade av att utveckla t ex sädesslag, som skulle klara sig i karga torra områden, vilket skulle kunna rädda många svältande.”

 

           ”Det minsta vi kan kräva, som konsumenter just nu, är i varje fall en tydlig märkning av alla produkter som i något skede av tillverkningen utsatts för gen-manipulering. Både finska staten och finska importörer borde tydligt uttala sin förargelse över USAs stil att blanda ihop manipulerad och icke-manipulerad soja, så att man inte kan veta vilkendera man köper.

           Finland skulle kunna profilera sig i dessa osäkra tider som ett rent land där ingen gen-manipulering görs. Vidare kunde vi specialisera oss på naturenligt jordbruk och boskapsskötsel. Vårt kalla klimat minskar behovet av växtgift, vilket gör det lättare för oss än mången annan. Dessutom kan vi aldrig tävla med effektivitet och mängder producerad billig mat. En bergsäker finsk succé-produkt skulle vara baby-välling gjord av luomu-mjölk.”

 

           ***

”Varför vill man nu då så gärna ”liberalisera” öppethållningstiderna. Vem har nytta av denna symbol för frihet? Största nyttan får de stora varuhusen och firmor som Kesko, för de vinner i konkurrensen mot de mindre affärerna. Om jag skulle äga aktier i dessa företag skulle jag säkert gnida händerna av förtjusning vid tanke på de kommande vinsterna.

Också medierna som delar på reklammarkorna skulle vara glada över stora annonser i söndagstidningarna, som har dyrare millimeterpris. En grupp som lyftes fram i riksdagsdebatten, var de rika som inte har tid att konsumera upp alla sina pengar på vardagarna. De måste ges möjlighet att sätta sina pengar i omlopp.

Vem är då förlorarna om detta beslut går igenom? Till förlorarna hör den traditionella försäljaryrkeskåren, småföretagarna, de som är beroende av att ha en närbutik och de människor som prioriterar människoförhållanden framför pengar.”

 ”Friheten” att hålla öppet också på söndagar, är ingen frihet utan tvång för småföretagarna om de stora affärerna får hålla öppet. Redan nu lever många små butiker på konkursens brant. Ännu en extra fördel för de stora varuhusen och dessa små blir tvungna att stänga.

Fastän beslutet om söndagsöppet kan verka vara obetydligt, så är det ändå ett betydande val av ett hurudant samhälle vi vill ha. Den livsstilen, som det här beslutet för med sig tycker jag att är deprimerande.

Vi skall inte tro att denna frihet att stressa också på söndagar endast kommer att gälla försäljare och privatföretagare. En självklar följd är att daghemmen måste vara öppna alla dagar, så att också ensamförsörjande mammor och pappor kan gå på jobb. Redan nu talar många öppet om att hela samhället borde köra för fullt hela tiden. Posten, bankerna, kontoren och de kommunala tjänsterna m m är inte kostnads-effektiva då de står en dag i veckan.

Vi håller alltså nu på att eftersträva en i och för sig fem dagars arbetsvecka, men så att den är cirkulerande och en helgdag i veckan blir ett minne blott. När skall vi sedan kunna vara tillsammans med familjen?

”Mitt beslut att rösta emot söndagsöppet berodde långt på att jag vill ha en dag i veckan som helgas åt samvaro med nära och kära, utan stress och plikter. Jag vill inte understöda bilmarketarnas seger över närbutikerna. Vidare påverkade min stora oro för alla småföretagares fysiska och psykiska välfärd. Dessutom tycker jag att det är skönt med en dag då stadens centrum är relativt rent från avgas.

Dessa mina värderingar ändras inte lätt.”

 

Så här alltså för tio år sedan och ännu idag...