Blir vi mera realister och mindre idealister och radikala med åldern? Får vi radikalare beslut om tillräckligt många unga samtidigt kommer till makten?

Min hypotes, som jag lekt med en tid, är att om det samtidigt väljs in flere unga beslutsfattare och om dessa dessutom har verkliga påverkningsmöjligheter, så blir politiken radikalare och mer idealistisk än normalt.

Min subjektiva upplevelse är att 70-talets Finland var den hittills mest idealistiska tiden i finsk politik. Kanske jag börjar vara en typisk medelålders människa då jag upplever att samhället var bättre i min barndom på 70-talet ;o). Då var Finlands skatte- och socialpolitik starkt på väg mot ett folkhem där alla i familjen Finland skulle vara likvärda.

 Jag tror inte att någon av mina skolkamrater då kände sig speciellt fattiga i relation till de andra i klassen. Idag finns det säkert många barn som skulle vilja men inte kan vara med i t ex ett fotbollslag vars årsavgift är ca 2000 euro.

Det jag tror, är att då man inte ännu själv har familj och karriär på gång, så är man starkare engagerad idealistiskt och radikalare än då man i första hand tänker på sina närmaste. Som riktigt ung politiker känns t ex u-ländernas invånare och de bostadslösa lätt viktigare än de egna röstarnas vardag. Radikalismen kan förstås uttrycka sig i främlingsfientlighet och andra mindre trevliga riktningar, men ett som är klart är att man är mera svart/vit både på gott och ont som ung.

 

Det jag skulle vilja ta reda på är om det valdes in flere unga politiker i början av 70-talet än annars i Finland.

En titt i statistiken visar, att år 1970 valdes det in fem stycken under 25-åriga riksdagsledamöter. Före det hade det år 1951 valts in en under 25-åring och efter valet 1970 har det aldrig valts in flere än högst två riksdagsledamöter åt gången, som varit under 25-år gamla.

Då jag själv valdes in som 24-åring år 1995, så var Säde Tahvanainen den enda andra ledamoten som var under 25 år gammal. Efter det har det högst valts in en så ung åt gången. I den statistik jag haft tillgång till fanns alla val mellan 1951 och 2007 förutom år 1975, som förstås skulle varit intressant att studera närmare.

Det var den stora åldersklassen som var ung och stark och kom till makten på 70-talet. Nu är denna samma åldersklass snart pensionärer och de har ännu mycket stor makt. Kan det vara så, att den här åldersförskjutning av denna starka maktfaktor har synats och fortfarande syns i Finlands samhällsklimat?