Vad är värdet av att något känns bra? I mina köpbeslut försöker jag vara så rationell som möjligt och satsa på de mest prisvärda alternativen mot den bakgrundsinformation jag kan få fram om alternativen som finns. Men känslofaktorn är svår att mäta.

Min upplevelse av något påverkas märkbart av att jag vet något positivt eller negativt om bakgrunden till produkten eller servicen jag får. Speciellt verkliga historier om enskilda människors kamp för en bättre framtid får mig alltid emotionellt engagerad på ett kanske t o m orationellt sätt.

Jag besökte nyligen än djurpark, som jag engång tidigare bekantat mig med för ca åtta år sedan. Den här gången hade jag noga på förhand läst om parkens värderingar och historia, vilket gav en känsla av, att det handlar om mera än bara en rolig dag, då man besöker parken. Vi inledde besöket med en infofilm om grundarnas mål att rädda utrotningshotade djur och fick se hur många års arbete hade burit frukt både då det gällde pengar till naturskydd och ökad förståelse bland parkens besökare.

Efter filmen kändes vår dag ännu mera meningsfull än efter den information jag läst på förhand. Nu hade mina känslor verkligen vaknat till liv och jag hade en klart positiv relation till parkens personal och grundare. Pricken på i:et blev att vi råkade träffa just samma äldre man, som berättade på filmen om vad han och de andra grundarna haft som mål. Han var säkert pensionerad för länge sedan, men han alldeles tydligt njöt av att gå omkring och se hur hans drömmar ännu levde vidare.

Vanligtvis skulle jag antagligen ha grämt mig över parkens restaurangs onödigt höga priser, men efter min emotionella sympati för parken, så kändes varje euro vi använde under dagen helt berättigade.  För åtta år sedan blev mitt starkaste minne från samma park en ficktjuv. Den här gången däremot, är det en varm gemenskapskänsla med parken och dess bakgrundsorganisation, som lever kvar i mitt minne.

Också om jag nu skulle få höra något negativt om parkens verksamhet, så skulle jag inte genast stämpla den som negativ, utan först söka upp på internet vad de själva svarar på beskyllningarna. Då en relation uppstått till någon person/organisation mm så tror man inte lika lätt på olika rykten som sprids om denna.

Sama sak gäller beslutsfattare, som varje dag får vara beredda på att bli smutskastade. En del väljer att hålla låg profil för att de då kanske inte så lätt blir måltavla för smutskastning, medan andra väljer en mera öppen linje.  Själv tror jag mera på denna öppna linje, fastän det kan vara ganska kämpigt ibland. En av mina gamla kolleger som jag uppskattar högt, Jyrki Kasvi, hade t o m på sin hemsida en samling av alla negativa saker som sagts eller skrivits om honom. Det kräver faktiskt att man är du med sig själv, för att lyfta fram istället för att sopa undan mattan allt obehagligt man stämplats med.