Den här texten har jag skrivit till Ny Tid:
Jag trodde redan, att kanske alla andra partier nu äntligen efter alla dessa år vaknat till insikt om att klimatförändringen måste stoppas. För nu har alla talat så vackert om att något måste göras. Men vad händer genast då vi kommer till litet mera konkreta åtgärder?<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" />
Jo, statsminister Matti Vanhanen påstår nu att EU:s eget mål att minska utsläppen med 20 procent till år 2020 skulle kunna leda till att Finland förlorar t o m 60 000 arbetsplatser.
En helt färsk utredning kom fram till att det är möjligt att minska utsläppen i Finland med t o m 30 procent till år 2020 utan mera kärnkraft. EU:s utsläppsmål på 20 procent kan alltså inte vara varken omöjligt eller orimligt.
Att försöka skrämma upp folk så här, är i och för sig inget nytt alls inom klimatpolitiken. När Bush-administrationen gick in för att inte ratificera Kyotoavtalet uttryckte sig Bush så här tydligt i en TV-intervju: "Kyoto-avtalet skulle ha gjort kål på (wrecked) vår ekonomi, om jag får uttala mig rakt på sak."
Också i Finland målade många upp skräck scenarier för hur illa det skulle gå för vår industri om vi gick med i utsläppshandel. Miljöminister Satu Hassi blev totalt utskälld för att hon inte prioriterat att minimera kraven på Finland, utan istället arbetat för att överhuvudtaget få tillstånd hela avtalet.
Nu har vi då levat några år med denna utsläppshandel, som faktiskt lyckats litet skära ner utsläppen, och Finlands ekonomi ser bättre ut en någonsin förr.
Jag vill tvärtemot påstå, att med en aktiv klimatpolitik kunde vi samtidigt få tillstånd mera arbetsplatser och hållbar välfärd i Finland.
Enligt Sitras nyligen utgivna rapport kunde miljöteknologin bli vår industris nya stenfot. Teknologi-industrin estimerade att enbart vindkrafts-branschen skulle kunna sysselsätta 18 000 människor i Finland i slutet av nästa årtionde.
Bioenergi produktionen kunde inbringa inkomster och tusentals arbetsplatser på speciellt landsbygden.
Dessutom måste vi väl hela tiden också beakta vad det kostar att låta klimatförändringen framskrida? Vi borde erkänna att utsläppen medför sådana okända risker, att vi borde hålla oss till försiktighetsprincipen och reducera växthusgasutsläppen, även om det innebär att den ekonomiska tillväxten blir lidande.
De studier som har gjorts visar alla att kostnaderna för att minska uppvärmningen överstiger vinsterna på kort sikt, men att det på längre sikt är tvärtom. Om vi minskar koldioxidutsläppen idag kommer inverkan på klimatet inte att märkas förrän om decennier.
Stern Review Report, som skrevs på beställning av den brittiske finansministern Gordon Brown, för att utreda om det var sant – som USA hade hävdat på G8-mötet i Skottland 2005 – att det inte lönade sig att försöka stoppa den globala uppvärmningen med skatter eller utsläppstak, visar att det även ur en ekonomisk synpunkt är viktigt att snabbt gå in för att minska utsläppen av växthusgaser. Kostnaderna i framtiden av en fortsatt uppvärmning befaras vara i en helt annan storleksordning än de kostnader som nu skulle krävas för att dämpa koldioxidutsläppen.
Men för att återgå till Finland igen, så vill jag avsluta med att konstatera, att Vanhanens uttalande blir speciellt egendomligt då man jämför det med centerpartiets valprogram, som godkändes senaste månad. Där sägs det nämligen, att Finland bör stöda den Europeiska unionens mål att minska växthusgaserna med 20 procent från år 1990:s nivå t o m år 2020. Nu motsätter sig alltså partiordföranden partiets linje…
Till all lycka gick Finland till sist ändå med på att fortsätta kampen mot klimatförändringen.
