Förskoleläraren ringde idag och sa att vår minsting fått magsjuka. Just för någon dag sedan var jag så glad över, att han nästan inte alls har varit sjuk under sina sex första levnadsår. Till all lycka var Kim hemma, så han kunde hämta honom genast från förskolan.

Fastän jag vet att han är hemma med pappa så känns det ändå fel att vara på jobb. Själv sa han tappert att jag inte sku lämna jobbet och komma hem genast. Nu skippar jag ändå Tarja Halonens glögg-mottagning till äran av kvinnornas röst-och valbarhetsrätt. Vårt gröna kandidatmöte i Åbo får nog också vara.

Då jag sparng via butiken till tåget kom en vänlig kvinna som ville berömma mig och jag sa bara nervöst något om att jag hade bråttom. Jag tänkte hela tiden endast på att hinna köpa sockrad dricka och skorpor, som lämpar sig för magsjuka. Hoppas att hon inte blev sårad av min frånvarande och sterssade stil.

På utskottsmötet klockan nio i morse visste jag till all lycka inget om magbesvär, för då gällde det att vara helt koncentrerad på kommunalreformen. Förhoppningsvis godkänns mina förslag om satsande på barnskyddet och aktivare samarbetsformer för kollektivtrafiken på överkommunalnivå. Tryggandet av de privata skolornas finansiering samt vården av utvecklingsstörda var frågeställningar jag vill att vi ska skriva ut klart och tydligt. Den stora frågan är allmänttaget kraftigare åtgärder för att få igång ett verkligt samarbete för att slå ihop kommunerna i t ex Åbo-trakten.

Senare på dagen deltog jag i budgetdebatten, där vi gröna försökte få finansminister Heinäluoma att säga något om den växande fattigdomen i Finland. Men han ville bara uttala sig om den växande ekonomin och inte alls om den växande klyftan i vårt samhälle.... Skönt att jag snart är hemma hos min pojke.