Senaste lördag blev jag mycket glad då jag läste två bra kolumner i ÅU skrivna av unga män, som jag känt sedan min studietid. Peter Nynäs funderingar kring vår narcissistiska kultur kändes väldigt träffande och jag kunde hålla med om varje ord i Stefan Wallins text om hur vi borde prioritera barnen och ungdomen.

Det enda som störde min njutning som läsare, var en fråga jag inte kommer undan... Vad prioriterar Stefan Wallin på riktigt, slopandet av arvsskatten eller satsande på de fattiga barnfamiljerna och studerandena?

Den bild jag hittills fått av sfp:s linje, är att slopande av arvs- och gåvoskatten samt fortsatt sänkande av inkomstskatten är de högst prioriterade målen och förmögenhetsskatten slopade ju regeringen redan. Enbart slopandet av arvs- och gåvoskatten beräknas utgöra ca 560 miljoner euro nästa år. Denna halva miljard är ungefär tio gånger så mycket pengar, som staten satsar per år på köpandet och utvecklandet av kollektivtrafik servicen. För denna summa kunde man alternativt anställa nästan 30 nya lärare i varje kommun i vårt land.

Nu skriver Wallin bl a om höjning av studiepenningen och ensamförsörjarnas ekonomiska stöd samt satsningar på skolor och dagisar så att grupperna hålls tillräckligt små. Jag hoppas verkligen att den här texten i lördagens ÅU, som är den nyaste jag läst av Wallin är den som stämmer, för då kan vi bra samarbeta för dessa mål i riksdagen. På lokal nivå har ju gröna och sfp i St Karins redan erfarenhet av samarbete i just skolfrågan.

Tyvärr kommer väl de starkaste lobbarna i samhället att i samband med regeringsförhandlingarna efter nästa val, att tala för en fortsatt sänkning av inkomstskatten och slopandet av arvsskatten. Då vi inte har råd med allting trevligt vi skulle vilja, så vad prioriterar du då? Skulle vi kunna enas om att inte prioritera sänkningen av inkomstskatten och enbart göra vissa små justeringar i arvsskatten, som nu känns orättvisa? Då skulle vi kanske ha råd med en verklig satsning på dem som har de sämst i vårt samhälle, nämligen ensamförsörjarna, småbarnsfamiljerna, studerandena och de pensionärer som får den lägsta pensionen.

Vi är nu rikare i Finland än någonsin, men tyvärr håller inkomstklyftorna mellan människorna på att växa. Om vi fortsätter att satsa på dem, som redan har det ekonomiskt bra, så är jag orolig för hur det kommer att gå med vårt trygga Finland…